Moshi Moshi

godkväll.
åh jag var på den mest underbara plats idag! den konstgjorda ön av skärp! Vackraste utsikten jag någonsin beskådat i mitt lilla liv. Hela staden med tusentals bländade ljus och glittrande vatten ligger framför en när man sitter på den konstgjorda stranden i solnedgången. Lägger upp bilden sen.




Jag kanske inte skriver så mycket om tokyo som jag kanske borde. Tycker ni det är dåligt av mig?.. Jag blir bara så överväldad med inspiration från alla håll här...vare sig det är en söt liten fågel i trädet utanför mitt fönster, eller en gammal manga tavla hängades i en affär.
Jag vill iallafall visa tre tjejer med långt brunt hår och lugg för ögonen som jag tycker är så fina. Au revoir simone vill jag vara som!!..

Tvivels utan är det så, att varje fråga, på vilken vi ges ett svar, tenderar det att föda nya frågor. Att jag lyckats skapa en bild och ge liv åt den karaktär, vars yttre drag och grundläggande karaktäristik till för några timmar sedan var mig fullständigt obekant, betyder på intet sätt att jag nu kan luta mig tillbaka. Jag har nu att finna svar på frågan när, eller kanske rentav huruvida, jag ska föra denna bild till historien. Kan det till äventyrs vara så att jag redan försuttit min möjlighet att övertyga läsaren om den bild av berättarjaget som nu vuxit sig tydlig för mig, att läsaren redan kallat honom till liv och därför ej längre är mottaglig för vad författaren har att förtälja? Hur det än förhåller sig så återstår mig möjligheten att ge läsaren del i det privilegium som oftast är enkom upphovsmannen förlänat. Att helt enkelt låta berättarjagets apparition och karaktäristik förbli likt blanka blad och på så vis ge läsaren möjlighet ta aktiv del i formandet av dessa min karaktärs yttre och inre manifestationer.
Måhända valde jag, då jag grep mig an uppgiften att ge liv åt den mannen - vars livshistoria för övrigt synes mig betydligt mer klar - en alltför enkel väg. Jag lät honom helt enkelt låna mitt eget yttre. Då denne man, av nödtvång för historien, dock måste befinnas vara ett trettiotal år äldre än sin upphovsman - d.v.s. jag - har jag tvingats söka se mig själv så som jag kan komma att gestalta mig vid denna punkt i livet, något som inte med lätthet låter sig göras.
Att jag härvidlag, vid tillskapandet av dessa båda för historien viktiga karaktärer, valt mig själv som utgångspunkt, är något som på samma gång både roar och skrämmer. Dock föreställer jag mig att det nu, då dessa båda karaktäerer hunnit bli en del av mitt medvetande,  och jag av deras - vore förenat med enorma svårigheter att omskapa dem. Att korrigera en text är givetvis möjligt, men att omskapa den bild vilken redan vuxit sig tydlig i mitt inre?....

Förmodligen kommer det jag nu har för avsikt att bekänna, uppfattas som ett tecken på en begynnande sinnesförvirring. Min förhoppning är ändock den att jag bland de boksynta, bland dem vilka begåvats med en mottaglighet för litteraturens suggestionskraft, skall finna ett visst mått av förståelse.
I detta nu finns två tedrickande individer i detta rum: Jag själv invid mitt skrivbord, där min huvudkaraktär till för några ögonblick sedan befann sig, samt denne karaktär, vilken nu förpassat sig till en av mina två läsfåtöljer. Jag själv författandes denna dagbok, med en kopp rykande hett te till höger om mig. Min karaktär, med en likadan kopp te placerad på ett nattduksbord, nu på god väg att, såsom jag med min penna förpliktigat honom, falla i morfei armar.
Möjligen var det ett misstag att låta honom bosätta sig i min våning. Han är ständigt närvarande i mitt medvetande och så att säga blivit en del av mig, varför icke ävenledes låta honom ta del av min gästfrihet? Han lär hur som helst inte giva mig någon som helst ro före det att jag avslutat den historia jag nu föresatt mig att berätta.
Det ovanbemälda bör dock icke uppfattas som att denne, min skapelse, nu tagit över mitt liv. Det är fortfarande så att jag är den som dikterar villkoren för denna samvaro. Jag styr med pennan över hans liv och då jag denna natt lämnar honom är det med vetskapen om att han ännu svävar i ovisshet om det sällsamma drama jag har för avsikt att låta honom bli en del av.

hej
 jag gör mig iordning och nu är jag klar....ska möta sebbe om 1h vid skolan...sitter på lilla balkongen med datorn så tänkte jag bara säga hej igen. HEJ. Föresten så har jag klippt håret. Helena färgade med mitt japanskt blekmedel jag köpte för 30 kr och vi såg att efter 5 minuter blev det LJUSTLJUST så vi slängde ut det och det blev ok. Sen klippte hon en stor fin lugg på mig..sååååå duktig


 här har ni en till låt bara för jag är på så bra humör idag :) :)

heeeeeeeeeeeeeeeeeej


ikväll är det sommerfest som skolan fixar sen efter skolanfest sen försöker sebbe dra mig till gaygatan men jag vill inte......man måste ha blått eller grönt på kaifesten...men jag tänker gå dit i min sexiga röda klänning bara för att jävlas hihihii...
Här har ni en skön bild på några brudar jag hängde med en söndag kl 5 på morgonen och en skön låt att dansa till....WOOOOOOOOOHOOOOOO

 

Hej.....
Det var varit en mörk tid i detta ljusa väder denna sista månad som jag nu har kvar i Tokyo. Det är tre saker som gjort mig chotto sabishi (lite ledsen och ensam).

Sak 1.
Helena lämnade mig idag och åkte till London för att gå en dresseringskurs på St Martin (hur duktig är hon inte?). Jag avundar henne i allt hon gör, en av de mest genuina och sympatiska människor jag någonsin träffat. Även om vi bara bott tillsammans i 2 månader och hon bara varit borta i 12h så saknar jag henne jättemycket med sin eviga optimism och goda vegetariska mat hon lagat åt mig varje dag. Fina fina helena hon förtjänar det bästa som finns där ute.
Sak 2.
Jag har försökt att undvika faktumet att jag åker hem om 14 dagar. Det känns ofattbart hur snabbt tiden har gått. De 4 snabbaste månaderna i mitt liv. Jag har aldrig känt mig så hemma och samtidigt så missanpassad på någon annan plats jag besökt. Det är något så speciellt och vackert med detta land som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag är långt ifrån klar med denna stad och dess unika saker som finns här.
Sak 3.
Jag vet att jag alltid varit en väldigt förvirrad och naiv människa när det kommer till pengar och ansvar. Något som jag intalat mig om och om igen att jag ska lära mig av mina tidigare misstag. Jag underskattade värdet av pengar innan jag åkte hit. Att bo i en dyr lägenhet och ta hand om sig själv i en stor och dyr stad som denna utan samtidig inkomst tycker jag inte jag förberedde mig tillräckligt. Att jag sedan låtit det gå ut över min familj ber jag hemskt mycket om ursäkt. Utav denna erfarenhet så har jag blivit otroligt sugen på att börja jobba massa och tjäna pengar igen, jag saknar den härliga känslan av 25:e dagens lyckan varje månad.



Sådär ja...jag behövde bara skriva av mig allt för att kunna släppa loss och njuta av mina två sista veckor på denna underbara plats utan att ha detta bultandes i mitt hjärta, förlåt om det blev lite deprimerande, men sådana humörsvängar har jag.
På fredag är det avslutning och sommarfest. Sedan åker jag till Kamakura och bor hos en kompis vid stranden i några dagar, sen min sayonara fest och sista dagen gå på SummerSonic i Chiba.


en sång om hopp lämnar jag er med :)

heeeej allihopa!!!!!!!!!!!!!!!!!

idag är jag på bra humör, även om jag är low on cash och helena lämnar mig om 4 dagar MEN
vi har äntligen hittat en pool! och den ligger mittemot vårat hus i parken!
Jag upptäckte den när vi stog på taket och tittade över utsikten och helt plötsligt ser vi en stor pool på andra sidan gatan bakom träden! Det kostar bara 18 kr att gå in också UNDERBART
har jag nämt att det är +33 grader dygnet runt???? det är det iallafall och det är olidligt! men jag är en pool så jag är glad 


I Onsdags var jag även med om min största jordbävning hittills. Jag och helena vaknade upp i natten o skrek o gömde oss under matbordet med kudde och sa en bön. Det blev besvarad och vi överlevde. Tydligen dog några människor uppe i norra japan där jordbävningarna alltid är större. Lite action är alltid kul. Vi hade jordbävningsövning(hur konstigt låter inte det?) i skolan idag.. gick på led till en stor byggnad och övade på att sätta oss under bord. Mer än så var det inte!

Jag är blekast kvinnan i Tokyo också, vilket Japanerna tycker är fint, men när jag kommer hem till Svearike blir jag fulaste tjejen i stan. Sorligt.

NU HAR JAG INTE MER TID HEJDÅ

Här är en rolig artikel från DN. Jag är ju några dagar sen eftersom jag inte kan läsa svenska tidningen här...Det är en artikel om cafén här i tokyo med olika knäppa teman. Själv är min favorit butler kafeet där man blir behandlad som en prinsessa. "William" från USA i artikeln går i min parallell klass hahaha.


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=803927

Här är föresten en film som Hellan tipsade mig om...



*VARNING FÖR YTTERST STÖTANDE, ÄCKLIGT, KÖTTIGT, OBEHAGLIGT OCH KONSTIGT INNEHÅLL* hahaha

hej
min släkt har klagat lite över att jag bara lägger upp festbilder.
men som mina trogna jämnåriga läsare oc vänner vet, så är det just vid de tillfällena som kameran flyger upp och folk inte är blyga med att posera. Fota träd och stora hus är inte lika tillsägande för mig bara, tyvärr.

Nu har iallafall de två inneboende brudarna som jag och helena hängt med 24/7 i två veckor, åkt hem. Det är lite tomt utan piff och puff måste jag säga haha.. Vi var iallafall på park hyatt i veckan. Ni som har koll vet att det är lyxigaste hotellet i stan. Även känt som Lost in Translation hotellet med med sin New York bar på 52våningen. WOA säger jag om den upplevelsen, det får räcka..
Sen hade vi hemmafest här i lördags..det var kul. jag var sjuk.

Har jag föresten berättat att det nu är +30 grader dygnet runt här i Tokyo ? Det är det iallafall.







Jag gjorde även en rolig upptäckt dagen efter kl 6 när alla sov och jag var pigg som en lärka.


Att  Japaner sover konstigt.




=)

Att jag missat det här!
UNDERBAR VIDEO TJEJER! som vanligt