Moshi Moshi

Ja, mina kära vänner...Jag har övergivit er en del. Men det är bara för att ni har övergivit mig! inte mer än 10 läsare per dag....Varav 7st är jag själv! Så jag har varit gått in i en deperission och festat och shoppat bort mina sorger då att ni övergett mig...


Mäktig loppis i Yoyogi Park..fynd fynd...

If you could see my feet-a blistered, corned, scarred mess of impenetrable calluses-you would wonder what the fuck is wrong with the brain of the girl attached to them for subjecting herself to the "coutorture" of a pair of five-inch heels that were as expensive as they are uncomfortable. But it's not my fault-don't blame the fashion victim, blame the fashion! And don't get me wrong. I love shoes. I love clothes. I love accessories. I just hate fashion. It may sound like a contradiction, but really, it's not. Because "fashion" as a scene and a business isn't even about clothes, shoes, and accessories. Ask any person immersed in that field and they'll (pretentiously) tell you that fashion is about "expression" and a "feeling."

And they're kinda right. Because the fashion magazines-which feature outrageously-priced items worn by stick-thin, boobless models with boyish figures who have landed the job because their aesthetics appealed to some gay man somewhere who has no physical use for a woman other than as a walking hanger-have expressed to me that I'm not thin or rich enough to make the grade, which leaves me feeling about as beat-up and unfortunate as my feet. I can't fucking stand the implication that the amount of money that goes out of my checking account or the amount of food that goes into my mouth have anything to do with what I amount to.

And for the most part, I don't hold designers accountable for decreeing that to which I should aspire. It's all the other assholes on the totem pole propping up the industry-the editors, the stylists, the PR departments, Posh Spice-who are suffering from their own forms of status anxiety. These are the people who turn the lofty ideas and theoretical fantasies of fashion into one big nightmarish reality. I have had more than a few memorable encounters with these bubble-bursters.

I once worked as a trend consultant (very, very briefly) for a big fashion company and I let a sadistic gay man who wore sleeveless mesh shirts to the office (and also had a blacklight tattoo on his arm) make me cry. He had dropped remarks here and there about how my arms could benefit from toning, so maybe I should reorganize the boxes of archival magazines. He would also constantly point out women on TV and in magazines who he thought were "fat," which of course meant that they were an enormous size 6.

Every day, when people would come in and sit down at their desks, he would ask them "who" they were wearing, like he's Joan Rivers or something. Even though we all made a good living, everyone who worked in that office was always broke, living hand to mouth, because there was so much pressure to get dressed up in the morning. The day that I cried, it was some girl's birthday in the office. We sang "Happy Birthday" and blacklight-tattoo brought out tiramisu. I don't particularly like tiramisu so when I was offered a piece, I said no thanks, and he said something like, "Oh, NOW you're on a diet?" and then I cried. That jerk. I forget his name.

Another time, when Happy Valley first opened after Jeremy Scott had redecorated the club, I got put on the list one night. I was working at Bust magazine at the time. I went up to the door and there was this being with a clipboard. I honestly could not tell, but I really think that it was a woman trying to look like a drag queen and not the other way around. Anyway, she was working with this other dude, and I gave them my name and where I was from and the woman shook her head no and let these other people in before me. The other guy was like, "But she's on the list," and the drag lady literally looked me up and down and said, "But she's a nobody!" like REALLY loud. And whatever, I am a nobody, but it also wasn't Studio 54, and that woman wasn't wearing pants-just a leotard with tights. Somewhere along the line, whatever fantasy of fashion she may have had twisted and transformed into the fantasy of making someone feel like shit.

When it comes down to it, fashion is an industry operating on opinions that are informed by the insecurities of people who you know don't eat three squares a day. Frankly, I don't trust people with empty-stomach breath to tell me what taste is.

That's the thing: Taste is so subjective. And because of that, there's never a right answer about what is tasteful, and what you should be consuming, be it merchandise or meals. What I hate about fashion is that there's too much emphasis placed on what and not enough on why. I've come to realize that it's not about what I like, but why I like it. And that's how I've resolved to continue to masochistically wear those painful high heels. It's not because they are expensive shoes by a revered designer. It's because they make my ass look good.

hey bitches

jag orkar inte skriva så ofta nivet. Min laptop är den segaste i stan. Eftersom jag inte har något extern hårddisk har jag proppfyllt med all min musik, bilder o program på 50gb, vilket inte är mycket alls att få plats med hela sitt liv på.

I fredags var det iallafall skolfest! Det var skitkul att supa till med lärarna och lära koreaner smågrodorna, och spela starfighter i baren hehe. Efter det gick vi svenskar (de andra banga) och sjöng karaoke i 3 timmar. En jävla korvfest  som spårade när iron maiden kom 3ggr på rad. Bläääääää. Jag och Tommy fick iallafall äntligen sjunga Roxy Music-More than this tillsammans vilket gjorde min kväll.

(Copyright Roberts resedagbok)

Brevid mig är receptionisten på skolan, jävligt skön.







Sjunger new order, ingen gillar det.



Det fanns en telefon i karaoke rummet som man lyfte på och sa "Biru onegai shimasu" så kom de in med dessa godingar hehe.

TJOLAHOPP

hej.

Idag var det fint väder WEEEEEO så jag roberto-san o sebsan och los dos amigos (martha y humberto los Españoles) åkte till ..ah fan nu fick jag hjärnsläpp..men ett känt tempel någonstanns. Fick reda på att jag inte hade blivit bestulen på några större summor pengar från konton nyss också, det var väl skönt, nu är jag dock utan kort i en vecka hehehhee....

Här kommer obligatoriska bilder på mig själv och fina monument.







Vårt hus från framsidan. Mitt rum högst upp.

Lördagen vill jag inte ens prata om.....hehhehe....här får ni bild innan tråkigheten..

Youtube kan va det bästa på internet.... Här är några filmer från emilios youtubekonto när han*V-bloggaaaaaar* hahahahaha


Karaoke
"im shitfucked.. face..fucked, fucked, fuckedface..shitfaced? yeah im shitfaced.."



Underground in shibuya



Norrlänningar som inte kan tvätta...


Det finns tiotal mer filmer om ni söker på "Hellogoodbyemyfriend" på youtube! enjoy

Tjena!
Som jag skrivit tidigare så slutar jag ju skolan kl 12.50 varje dag. Vilket gör att man har en hel dag att göra vad man vill, asskönt. Fredagar dock, blir det tendens att man är otroligt pepp till helgen eftersom vi knappt kan gå ut på veckodagarna därför man måste gå upp 06.20 dagen efter (jag är lite morgonklen). Så varje fredag blir jag alltid superpepp. Lite för pepp för tidigt kanske. Jag, Sebbson och Johan-sama började direkt efter att skolan var slut och gick på restaurang och sedan tog öl i parken för att efter det gå på restaurang o käka middag och sen bar och sen däcka vid 00.00 haha. Jaja man lär sig....inte förtidigt människor!!!


Vi hitta en fin djungelpark som vi chilla i.

 
Johan-sama was feeling the Love.


irriterande snubbe som sög på att skejta


Mellanlandade i en Pachinkohall..Gjorde av med 3000yen på ingenting för vi fattade inte hur man gjorde. Värdelöst.



Sen var väl klockan 23 och jag däckade på toaletten... Så vek, så vek.

 

Hejsan Slynor!

Jag är en sådär person som älskar karaoke. En sån som älskar de stunder man får stå i centrum o alla tittar på en. I andra sammanhang än fyllan är jag oftast blyg och kräver inte så mycket av just det. Men när man ser en mikrofon så blir jag minst sagt, kåt, mikrofonkåt(?). Är inte det en petter låt föresten? eh aja...  
Några idioter uppskattar inte min sjöngsång, andra smarta människor ser en stor stjärna ...
Jag har iallafall tre speciellt utvalda favoritkaraoke låtar som jag gillar att sjunga som jag tänkte dela med mig av. Imorgon Fredag hoppas jag på ännu mer karaoke.


Denna låt är grym. Ren poesi i texten. Finns inte i på så många karaoke ställen men när den är med blir det fest!Lyssna ^_^
Me So Horny-2 Live Crew.....
 


Alla som känner mig bra, vet att jag älskar Frank Sinatra. Den bästa vokalisten någonsin enligt mig. Jag känner mig lycklig av att lyssna på hans sånger. Denna låt är lugn. Den sätter man på när stämmningen i karaoke baren är lite mysig, seg ibörjan, sen kommer publiken igång och det blir mäktigt! My Way- Frank Sinatra
 



Denhär låten är bäst. Min favorit partylåt genom tiderna haha.

Enjoy! och sjung förfan inte singstar. det suger.

Tjeeeeeeeena!

Jo provet ja...hehehe det gick inte bra som jag trodde...Man behövde ha minst 80p av 100 för o klara det...jag fick 75 =( Jag nailar det nästa gång det är lungt..

Idag var jag iallafall och shoppade lite (BILLIGT MAMMA LOVAR) och stötte äntligen på de där konstiga figurerna som ser ut som riktiga FREAKS!
Innan jag åkte hit så köpte jag en bok. "The Tokyo LookBook" som jag hittade på UrbanOutfitters i Sthlm. Den är fylld med massa olika stilar och grupper som finns bland ungdomsmodet i Tokyo. En stil som är väldigt omtalad här borta, som många skämtar om, ungefär som extrema-plattan-häng-kent-fjortisar i Sverige. De kallas Gyuaru, eller Yamanba. Jag smygfotade en av dem som jag såg i tunnelbanan hahahaha.

Om ni vill veta mer om dom där konstiga brudarna så är det bara att kolla på Jonathan Ross Japanorama avsnitt där han förklarar fenomenet här under, men först min papparazzi bild! hehe

TJENA BLOGGEN

har alltid velat skriva det...nivet bloggen..hihihihi filma mig ! hej bloggen...hej läsare...hej bloggishhhhhhhhh
klockan är 05.01 just nuGALET
iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiikväll har vi varit på ett äventyr i shibuya´(hippaste stadsdelen)....jag är nog för onykter för att skriva någonting detaljierat så vi lämnar det tills imorgon som blir en bakis,yoga,plugg,internet dag JAAA!
Jag har förövrigt märkt att min svenska är extremt dålig när jag skriver här. LIVE på internet
...dålig dålig....



LIVING THE DREAM WOOOOOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

starka röror

(Märkte att jag råkade lägga in en bild vid hälsningsfrasen i förra inlägget...feeel)

Jag har lyssnat på detta band väldigt mycket sen jag kom hit. På tunnelbanan påväg till skolan, Ihop packade som sardiner är det väldigt bra musik som man blir glad av. Denna låt påminner mig om alla utekvällar i Stockholm. Får otroligt många tillbakablickar i bubblan som dom gör i Scrubs, när jag hör den. Den betyder mycket.

Black Kids- Im Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance

Dethär är min mat, varje dag. oerhört onyttigt men så enkelt. Mycket är enkelt här i Japan. Jag gillar det.


 

Så jag kom på en bättre ekonomisk lösning.



PEACE