Moshi Moshi

Framför mig ligger en övergiven stad, ängslig och utlämnad öppnar den sin famn.
Gungor pendlar inte i vinden katter stryker inte sin tröst mot byxben
hundar skäller inte bildörrar stängs inte ljudligt barn ropar inte till varandra i leken
tvapparater håller inte någon sällskap tonåringar hånglar inte på fritidsgårdar
inatt är alla förklädnader orörda.
Åh gud låt mig börja den här berättelsen nu, den har länge sökt en väg ut.
Det är blod på gatorna, avtryck som egentligen inte existerar men trots allt fångar min blick och jag vet:
alldeles nyss utkämpades ett krig här och det måste snart börja igen men mellan två andetag finns en bortglömd tidsrymd då allt sover.
Och det är där jag står nu.
Jag är nitton år, jag har nyckeln i min hand.
Det är en lögn som är helt sann.
Jag har glömt något på en avlägsen plats jag aldrig har besökt, jag måste resa dit och leta efter det.